Halvvägs Till Soluppgången
Dörrarna öppnas, här kommer en kung Festen har börjat och natten är ung Kaos spiller in från galen dröm, är’e en nakenmaskerad i en malström? Ja, dörrarna öppnas, här kommer en clown Flickorna skrattar, flickorna gråter, flickorna bleknar När maskerna faller som vissna löv Medan glädjetårar rinner runt sköten och röv Skrattfesten triggar, alla tar sats Nu ska konstverken falla på plats Vi har kommit halvvägs till soluppgången! Kurragömmaleken känns igen, det är en följetong Är det Tok-Jimmy, Korv-Johan, Åsa-Nisse eller fan själv som är på gång? Med frostig famn, buller och bång och traditionsenlig, dumskam, du vet vad jag menar... Ja, det finns fortfarande en del hel kvar att säga För dom som aldrig växlat singelord Utan bara matat tystnaden med tankar Så vält mig inte, jag vill stå rak och försöka hanka mig fram, så gott jag kan När kulturens skyddsänglar med vett i kroppen välsignar sista droppen vin och utropar: Vi har kommit halvvägs till soluppgången! Ett attentat i trolldalen, en uppfläkt dumburk Snubbeltråd bland lyckotalen, statistiken förblir mörk Över demokrater som byter sida, och låtsas rida i sporrsträck genom närtid, och så vidare... Det är inte lätt att sätta etikett på vanvettet, Håll dig bara lugn och rumsren när cirkusen kollapsar och du flyter med Dansa och var glad, undvik fällor piska dig själv med flugsmällor Fundera aldrig på var du kommer ifrån försök och håll dig över nollnivån Du har ju kommit halvvägs till soluppgången! Festen kokar som bäst och luften bara ångar Spärra alla konton, säkra alla utgångar Med ett tunnelljus så intensivt att vi kan ta upp jakten efter ett vackrare liv Trovärdigheten står på spel Du undrar: Vad är rätt och vad är fel? Och vad kan gömmas i en sanndröm där den enes sanning är den andres lögn Som genom ett trollslag in i det okända det går inte att stanna, går inte att vända om Försök att skilja på natt och dag det här är inte ens ett slutfört uppdrag Vi har bara kommit halvvägs till soluppgången! Hux-flux och det har plötsligt gått ett år Kurragömmaleken lever men vad återstår? Skuggmönster? Mönsterskuggor? Vad bryr du dig om hur? Vad bryr du dig om vad? Vad bryr du dig om konstverken i eldskensljuset? Lämna festen, blås ut huset med dom groteskas kollijox, där några kräktes, andra slogs och flugor surrade runt byket, livet är en motsägelse och någon skrek: “Fy fan vad tyket!” Hux flux, plötsligt öppnas nya dörrar Nedräkningen har börjat, allting bara snurrar När är gränsen nådd? När är intelligensen befriad? När kan konstnärerna andas ut och göra bokslut? I skuggan av ett testament har det hänt och blivit känt att ord och tankar blandats bort Det är kontentan i stort och smått av det som givits och det man fått För konstverken blir aldrig klara blott övergivna och sparade Lämnade till oss att vårda och bli förklarade Nu när vi har kommit halvvägs till soluppgången