Gallimatias
Vi som vandrar genom världen På ett vanligt vackert sätt Vi som vet hur allt är ordnat Vi som lever så förunderligt korrekt Vi vet att Gud i höjden ser och hör våra värsta oförrätter Vi och alla som berörs av månljuskalla nätter Manövrerar orkestrala mörkersteg och tunga silhuetter Du sa att du var kristen, men du var inte kristen nog Det blev dramatik när klockan slog En gåta föddes, en annan dog Och du bara log mot världen Du som tumlar genom makt och tomrum utan att förtvivlas Du som står på tur att frias Från all vettlös, skamlös och svekfull gallimatias Nån vet vad som händer, nån vet hur det går Men ingen tycks bekymra sig för vad som återstår När den sista sorgen får en tår att plötsligt stanna upp och bli till is Ja, våghalsar och vildhjärnor viskar löftesord om tröst Retoriken ekar vilt från norr till söder, väst till öst Till dom vars armod hänger löst Eller klänger runt ett illa sargat bröst Det är fagra ord som bryts isär när olyckstider tär På dom som bara lever, bara finns till hands Eller dom som bara är här i världen På dom som tumlar genom makt och tomrum utan att förtvivlas På dom som står på tur att frias Från all vettlös, skamlös och svekfull gallimatias Sanndrömmar på villovägar, villfarelser råder Tomrummen sprider sig, vi lever på nåder När svaga röster hörs i bruset störs det grymt av pålagda applåder Som att se hur överflödet tagit död på det unika Som att slakta kompromisslöshetens lov Som besinningslöst tillika fått oss att äntligen vakna upp och skrika På dom som tumlar genom makt och tomrum utan att förtvivlas På dom som står på tur att frias Från all vettlös, skamlös och svekfull gallimatias Vilseledda smakråd bakom quick-fix-attityd Högerarmar viftar vilt, men ingen tycks bli brydd Rasismen och fascismen och Jesus Christ - doo-be-doo!! Vad ska man tro? Vad ska man tro?