Storspelaren
Smygande figurer i sommarnatten Smyger upp vid min sida och lyfter på hatten, säger: "Vilka är vi?" "Varför finns vi?" "Och vad kan vi?" "Och vad gör vi?" En rör sig som clowner, en citerar poeter Mäter upp natten, meter för meter, säger: "F:et, för fan, låt dig inte gäckas Det grå mörkret måste knäckas" Kan det vara riktigt? Kan det vara sant? Dom för mig fram till bråddjupets kant Med alla sinnen intakta, jag är så observant Jag vet att floder flyter lika svart även utan vatten Och Jesus kunde rida en regnbåge om natten, som en kraftfull man som äger ordet Men ingenting blir sagt förrän storspelaren har lagt alla korten på bordet (Smygande tystnad) i den eländiga rymden Utan chans att dra lärdom av skammen och synden Plockar vi blommor i universum är dofterna kalla, det är liksom ett faktum Smygande figurer går bortåt vägen På flykt från det dunkla, som en del av en sägen, dom säger "Vi lever i farliga, grumliga tider ..." Åh, dessa slagfält, åh, dessa strider, Kan det vara riktigt? Kan det vara sant? Dom för mig fram till bråddjupets kant... Med mina sinnen intakta, jag är så observant Jag vet att floder flyter lika svart även utan vatten Och Jesus kunde rida en regnbåge om natten, som en kraftfull man som äger ordet Men ingenting blir sagt förrän storspelaren har lagt alla korten på bordet The wind cries Mary i ett fjärilshav, i solnedgången Vi knäpper våra händer och förenas i sången Vi faller i sprickan mellan gott och ont, faller mot botten där det är tomt Vi som vill och kan vara vakna Som ingen verkar sakna varken klädda eller nakna Ju mer vi är tillsammans, ju vackrare vi blir, ju galnare vi blir, ju räddare blir världen Kan det vara riktigt? Kan det vara sant? Ett rendez-vous vid bråddjupets kant Med alla sinnen intakta, jag är så observant Jag vet att floder flyter lika svart även utan vatten Och Jesus kunde rida en regnbåge om natten, som en kraftfull man som äger ordet Men ingenting blir sagt förrän storspelaren har lagt alla korten på bordet