Guld Och Tårar
Det var en vacker början, det bådade gott Precis som alla spågummor spått, det bådade gott Det var en vanlig man som kom gatan fram Bonndräng Bengtsson, stor och grann Han hade tusen strängar, men ingen lyra En ratt av guld, men kunde inte styra Hej-hej, han hade bara gjort sin grej Hej-hej, mellan dig och mig Guld och tårar faller som vackra ord i plundrad jord Guld och tårar faller i överflöd Den enes bröd, den andres död Det var en annan man som gick gatan fram En tragisk man Det var Perssons pojk Han skilde sig från vanligt folk Han hade pekat rätt, skrapat rätt Han hade hamnat snett, bortom sans och vett Han såg sig själv i en trasig spegel, bränd och bländad av spelets regler Rikeman och fattigman kommer hand i hand gatan fram Jagade genom en medelklass, bedräglighetens värsta plats Där ädelstenar blir till vackert skrot Där dom kan dela lika, ta var sin kvot Ja ni har hört det förut det blir ett våldsamt slut I slutet av tunneln syns inget ljus