Sången Om Sveriges Väl Och Ve
Den gamla vanliga visan, två människor träffas och skiljs... Men däremellan ligger landet öppet Likt ett vemodigt rum på ett norrlandsmotell... Tills dom har gett varandra värme och sedan älskat så långt det går Och den ena börjar berätta, den andra försöker förstå... Dom vet båda var dom kommer ifrån, dom vet båda vart dom ska... Men när som natt blir till dag ger dom sig av tillsammans... Oh, mil efter mil genom vårt vackra land i en leasingbil... Oh, vägen är lång och ur radion strömmar en naken sång... Det är sången om individen... Sången om den lilla människan... Sången som handlar om Sveriges väl och ve... Hon är en sliten ros på järnverk... Han är datakonsult... Hon har ett stort paket av drömmar som hon gömmer Bakom själens murar, i ett rum där det är fullt av avsky För alla orättvisor och ett gigantiskt förakt för maktens män... Han lättar besvärat på sin mörkblå slips och säger: "Jag vet, det där känner jag igen"... Hon ler och hon vet var dom kommer ifrån Och att deras vägar bara korsas ett tag... Men när som natt blir till dag ger dom sig av tillsammans... Oh, mil efter mil... Det är märkligt vad man kan uppleva I en leasingbil... Oh, vägen är lång och från Svensktoppen ekar en ny slags sång ... Det är sången om individen... Sången om den lilla människan... Sången som handlar om Sveriges väl och ve... Trots att avstånden är långa mellan deras värderingar och tro... Trots att den ena är en flod som rinner Och den andra är lika bräcklig som en bro... Så har dom en sak gemensamt... Lika bräcklig som en bro... Lika bräcklig som en bro