Den Anonyma Kärleken
Han tar en taxi bort, köper tid men alltför kort Med kalla fötter, kalla händer, utgör han en tragisk sort Hans tunga stelnar i ett skrik, kollapsar gör hans romantik Då söker han ett skydd för på drömmar är han rik Och inne i det sega mörkret, en människa med tomma ögon Förlamad, sönderkramad, i ett trivialt maskerat drama Oh, vad det bränner Vad det bränner om den anonyma kärleken Oh, vad det bränner Vad det bränner om den anonyma kärleken Men när extasen dött, när lågan börjar flämta slött Och blir ett farligt handikapp för råskin och för lammkött Då vänder han på bladet med funderingar hur han ska ha det Värmen flyr, våndan växer... Vad är frågan? Vad är svaret? Och inne i det sega mörkret, en människa med tomma ögon Förlamad, sönderkramad, i ett trivialt maskerat drama Oh, vad det bränner Vad det bränner om den anonyma kärleken Oh, vad det bränner Vad det bränner om den anonyma kärleken