Vem Har Satt Mina Änglar I Bur?
Jag hade just avslutat mitt privata krig med ett fabulöst fyrverkeri Då jag varseblev ett mystiskt surrande läte Jag blev ytterst generad... Ja, jag höll på att dö Och tänkte... Herre Gud ett sånt trolleri Enär jag tyckte att ljudet i fråga kom från mitt säte Men när jag vände på skallen så såg jag på vallen En fruktansvärt fet general ifärd med att briefa ett elitkompani Med ett vansinnigt överspänt tal Men jag tog det med ro och satt kvar vid mitt bord Ända tills kulsprutesalvorna dog Det var början till slutet fast jag vet inte hur det bar till Att mitt samvete sattes i bur Vem har satt mina änglar i bur? Vem har satt mina änglar i bur? Vart tog det goda vägen, fruktan för ett tröstlöst läge gror Jag tror jag lämnar av... Jag hade just avlyssnat en agitation i ett fullsatt och rökigt café Då jag blev tilltalad av en bedårande liten prinsessa Hon ville ta med mig till en nattcabaret Hon sa: "Jag vet var vi får vara ifred" Jag sa: "Lugn, jag vill först ha en öl och jag vill inte stressa" Men när jag lyfte på glaset så var det ju trasigt Och skärvorna föll i mitt knä, liksom mörkret och snön och humöret Och caféet och dess inredning av maskätet trä Men jag tog det med ro och satt kvar vid mitt bord Och hörde hur agitatorerna dog Det var början till slutet fast jag vet inte hur det bar till Att just mina åsikter sattes i bur Vem har satt mina änglar i bur? Vem har satt mina änglar i bur? Vart tog det goda vägen, fruktan för ett tröstlöst läge gror Jag tror jag lämnar av... Jag hade just avvecklat några komplikationer Och fått svar på vem fan jag var Då mitt trogna och tänjbara tålamod började brista Mellan tummen och pekfingret höll jag mitt vapen Det var en penna med reservoar Med vars hjälp jag skrev metaforer, det blev en lång lista Och jag vred och jag vände, men ingenting hände Och alla liknelserna låg i en hög Och en expert med ett snedvridet leende sa att dom var vackra Men att dom nog inte dög Men jag tog det med ro och satt kvar vid mitt bord Och mitt notesblock fylldes med ord Det var början till slutet fast jag vet inte hur det bar till Att min poesi sattes i bur Vem har satt mina änglar i bur? Vem har satt mina änglar i bur? Vart tog det goda vägen, fruktan för ett tröstlöst läge gror Jag tror jag lämnar av... Jag hade avsagt mig alla fantastiska uppdrag Och tillika mitt framtidsansvar Och det guld och dom gudar jag stulit under nattliga raider Jag kände precis hur en nattgammal is var beskaffad Den varken brast eller bar Fast jag kände mig ledig och lätt var jag tung som en fjäder Och i den öppnade handen låg den heliga anden Och jag förstod att den frusit ihjäl Och jag såg hur dom saliga smög inne i hörnen Och darrade och det var väl för väl För jag tog det med ro och satt kvar vid mitt bord Och det var nån som gick fri från ett mord Det var början till slutet fast jag vet inte hur det bar till Att mina änglar sattes i bur Vem har satt mina änglar i bur? Vem har satt mina änglar i bur? Vart tog det goda vägen, fruktan för ett tröstlöst läge gror Jag tror jag lämnar av...