Billys Väntan På Isabell
Vi slog oss ner ett stenkast från ett skogsbryn Där Billy kunde spana ut mot havet Ingen kunde riktigt tolka hans uppsyn Men vi förstod ändå att han var glad Vi hade bröd och hemgjort vin som skulle räcka natten lång Vi satt och räkna stjärnfall, alla på en gång Och vi sjöng en sång för mörkret, vi sjöng en sång för Gud Och våra pulsar slog i takt, vilket underbart ljud Vi satt och såg hur hav och himmel gunga Vi satt och dela med oss av vår visdom Och Billy hade ordet på sin tunga Det enda ord som fanns var Isabell Vi höll oss tätt tillsammans på vår gamla slitna fäll Någon samla drivved och gjorde upp en eld. Och vi sjöng en sång för mörkret, vi sjöng en sång för Gud Och våra pulsar slog i takt, vilket underbart ljud Vilda vågors brus och suset av röster Blandades med röken från vår brasa Och Billy satt och spanade mot öster efter morgonljus och Isabell Plötsligt var det inget kvar av vår stora fina eld Men någon vänlig själ tog fram en flaska muskatell Och vi sjöng en sång för mörkret, vi sjöng en sång för Gud Och våra pulsar slog i takt, vilket underbart ljud Där satt Jane och John och lilla Liv från Tofta Och Jonatan en bonddräng från Skanör Och där satt Sam och Sonja i en och samma kofta Där satt Billy men var va Isabell Jag och Jenny tog varann i hand och börja långsamt gå Vi klättra uppför berget så långt vi kunde nå Och vi sjöng en sång för mörkret, vi sjöng en sång för Gud Och våra pulsar slog i takt, vilket underbart ljud