Sveriges Väg (Farlig Gud)
Det kom en liten hälsning från en gammal vän. En gammal trogen vän som jag borde ha känt igen. Han sa: “Vi har ju alltid vandrat samma säkra väg du och jag”. “Jag vet”, sa jag “det är ju vår historia, det är Sveriges väg”. “Jag minns vad du sa till mig när vi sågs förra gången”, sa min vän och nämnde nåt om helig mark. En väg in i en intellektuell vakans, vem är fången? vem är stark? “Jag vet”, sa jag “det är ju vår historia, det har varit Sveriges väg”. Och nu när ännu ett oväder är på väg in över landet, halva folket säger: “Det är ett vackert ljud”. Vi kan kalla det för världens största skämt, eller kan det vara så att den andra halvan säger: “Det är ljudet från en farlig gud”. Min vän sa sen bekymrat nåt om suspekta existenser, som säger: “Kosta vad det kosta vill, vi kan tänja alla gränser, men vi kan inte garantera vad det blir för konsekvenser”. “Jag vet”, sa jag “det är ju vår historia, våra olyckliga preferenser”. Sanningar får nya liv, rullar över kluvna tungor. Många lögner ryms däri, skriks ut med fulla lungor. Cirkusen har pimpats, ja både karusell och gungor. “Jag vet”, sa jag “det är ju vår historia, Sveriges väg”. Och nu när ännu ett oväder är på väg in över landet, halva folket säger: “Det är ett vackert ljud”. Vi kan kalla det för världens största skämt, eller kan det vara så att den andra halvan säger: “Det är ljudet från en farlig gud”. “Ett stycke samtid stör friden”, sa min vän rakt ut i luften. “Ska vi fixa framtidsresan måste de kloka gå samman, syna bluffen. Karameller och rivaler, jösses amanda, nu blandas vi med varandra”. “Jag vet,” sa jag, “det är historia, nu måste det bli Sveriges nya väg”. Och när det osannolika ovädret har dragit bort över landet, kan halva folket säga: “Det var ett vackert ljud”. Vi andra kan kalla det för världens största skämt, eller kan det vara så att vi säger: “Det är bara ljudet från en farlig gud”.