Canyon De Chelly
Skymning föll snabbt Kylan var som ett korthus Kungar och drottningar kramades av frost Ett prassel och ett sus När hjärtan stelnade i natten Som milstolpar staplade på varann Vi tog oss ut från fiendeland och fann en tillflykt in i Canyon de Chelly Med dig, Blue - Komma hem till Blue Tidens gång, allting rör sig, ingenting är statiskt Tidens gång, mörkret är en sköld, det sker helt automatiskt Vi fann en liten glänta just när allting släcktes ner En lägerplats, förväntan, skulle natten erbjuda nånting mer När vi tog vår tillflykt in i Canyon de Chelly med dig, Blue Komma hem till Blue - Åh, komma hem till Blue Röster i natten, höga och klara Hör hur dom kallar, hör hur vi svarar Dom unga, dom vuxna, dom äldre, deras hästar och får Det är en del av nånting större En dröm som vi drömt i flera hundra år Komma långt in i Canyon de Chelly med dig, Blue Komma hem till Blue - Åh, komma hem till Blue Mellan vandring och sömn, mellan samling och dröm Vi kan se vad som fullbordats Vi kan se vad som försummats Tydligt, som en krattad gång i medvetenheten I bakgrunden hörs ett lösryckt mummel från poeten: Hur hittar vi hem? En fråga som rymmer ett mantra som svarar att Världsalltet krymper när vi tagit oss igenom Canyon de Chelly Med dig, Blue - Komma hem till Blue Åh, Komma hem till Blue