Balladen Om Ida-Frida Liljekrans, Driven Till Tårar

Lilla Ida-Frida Liljekrans hon har stått därute i regnet länge
Med sin dotter runt sin vita hals som ett vackert silverhänge
Hon tänker på sin vackra moder och på sin moders alla mödrar
På alla löften om ett värdigt liv

Drömmar som hon bär, hon bär dem som ett moln
Hon bär dem stolt och egensinnigt och blir lätt påmind om
Att i famnen finns ju spillror kvar från alla hennes män
Alla stackars arma vrak och dårar
Som liksom hon är drivna till tårar

Lilla Ida-Frida Liljekrans kramar sin dotter med rosiga kinder
Ska hon avvika med vinden efter en affär med lyckobringaren,
Hon tänker på sin vackra moder och på sin moders alla mödrar
På alla löften om ett värdigt liv

Drömmar som hon bär, hon bär dem som ett moln
Hon bär dem stolt och egensinnigt och blir lätt påmind om
Att i famnen finns ju spillror kvar från alla hennes möten
Med vilda hjältar och dårar som liksom hon är drivna till tårar