Fosterlandssånger (Vallstaversionen)
Någonstans under stjärnors kalla ljus Det obegripligt stora, ett mörkersus Rymden dukar upp med Pajalagitarrer Sånger och ett gnistrande brus Öppna höjden över våra beteenden Rymden döljer alla skeenden Filosofer dukar under när tiden snabbt försvinner I sånger och leenden Det är ju våra fosterlandssånger Det är dom som håller oss fångna Bara våra fosterlandssånger Som vi samlat upp från det förgångna Är det inte vackert? Är det inte stort? Är det nåt annat som vi borde ha gjort? All denna ånger över vad det är vi människor gör Från det vi föds till vi dör Stora ord om livets gång, det är overkligt Vi skjuter det mesta framför oss omärkligt Ändå tränger livet in oss i ett hörn Är det inte otroligt märkligt Vi vill alla sväva fram som en mäktig kontinent Bort från sociala konfrontationer och skämt Mot nya mål och sånger, likt ett kärleksmöte som kan ha hänt Ett avundsvärt moment