Lovene
Det var dagar som försvann, dagarna då frihet rådde. Vi vårdade varann, och vi visste säkert hur vi mådde. Vi tummade på liv och lust och guld som föll från cumulus En tripp för länge sen Tankarna som fanns, då tankar var så långt man nådde Om hot och terrorvåld var det ingen då som spådde Himlen lyste violett om kvällarna som kändes rätt Det var en tripp för länge, länge, länge sen Jag tänker på det än hur vi valde vägen hem till Lovene Det var Frank och Bernards 50-tal och Frank var karl Och Bernard sa: "Mitt namn är Bernárd, bördig från en vacker stad" Men staden var en hållplats blott, ett rälsbusstopp kort och gott Där allt var stort om än så smått, i Lovene Jag ser en grön flod, jag ser guldockra rågfält Jag ser blåklintssvaj, jag ser en vallmodans Jag ser minnen glida in och ut ur bilderna så rituellt Det är så vackert och det är det som räknas Men det finns en risk att änglar saknas när vi närmar oss finalen Dom stod och såg hur tunnor flög över västgötaslätt och stugor Under träd och låga moln, dom skrämde kor och kvigor Intressant men inte riktigt, riktigt sant, men ändå enda hoten då Det var dagsens sanningar, svart och vitt var lag i Sverige Nu är det dags att överleva, nu lyser regnbågsfärger Vi tummar fortfarande på liv och lust som alla vackra cowboys Det var en tripp för länge, länge, länge sen Jag tänker på det än, Frank och Bernards lilla hem i Lovene Det var Frank och Bernards 50-tal och dom var ett par Fast folk förstod på annat sätt: "Dom är väl bröder rätt och slätt?" Det var väl inget att undra på, det är ju lite si och så Ja, det var så man prata då, man till man i Lovene Jag ser bortglömda skuggor från skuggornas land Jag ser hembakad lycka, jag ser det i var mans hand Jag ser renade sinnen och minnen glida in och ut ur varann Det är så vackert för alla som är vakna Men det finns en risk att änglar saknas när vi närmar oss finalen Det var Frank och Bernards 50-tal, och Frank som levt som ladugårdskarl lite här och var och haft det bra, Frank var glad Men också levt ett yo-yo liv i New Mexico, byggt en tro kring lugn och ro för en västgötabo från Lovene Öppet hus, peyoterus, kaktusolja, vacker noja, Frank var låst, blev vittne till Bernárds psykos Tog en paus, det blev kaos, ja, det hände sig mitt i slåttern att någon sa: "Vem är solen? Vem är månen?" Och Bernard sa: "Mitt namn är Bernárd och jag får sona brotten" En liten grabb med solbränd rygg, uppe på en traktorskärm, lugn och trygg, vad visste han om Franks och Bernards änglaskratt Och allt som sas med dolda ord och grävdes ner i oplöjd jord En lullaby i folkhemmet Berättarjaget stammar Drömbilder krossas Är det här på låtsas? Nej, det hände sig i Lovene Där fel och brister var förbjudna fanns inga genvägar till nuet Vid önskebrunnen var det bäst osvuret Drömmen fanns där långt ner i djupet Det var Frank och Bernards 50-tal, och Frank var karl och Bernárd var tapper Poesin är mycket större än bara ord på papper Jag ser en grön flod, jag ser guldockra rågfält Jag ser blåklintssvaj, jag ser en vallmodans Jag ser minnen glida in och ut ur bilderna så rituellt Det är så vackert och det är det som räknas Men det finns en risk att änglar saknas när vi närmar oss finalen, hand i hand Jag ser bortglömda skuggor från skuggornas land Jag ser hembakad lycka, jag ser det i var mans hand Jag ser renade sinnen och minnen glida in och ut ur varann Det är så vackert för alla som är vakna Men det finns en risk att änglar saknas när vi närmar oss finalen