Sången Börjar Om
Jag stod och såg hur havet hävde sig och hur himlen hängde tungt Jag såg en man som grävde ner sig i den våta jordens lugn På en trädgårdsgång vid bryggorna låg poetens sista strå Som han dragit för madonnorna och myggorna och två små änglabarn förklädda till maränger och marmite Jag tog min vän i hand och sa: "Dom gör det här med flit" Och natten tog ett grepp om oss och vi tog vägen ut Mot horisontens krökning som vi gjort en gång förut Ja, natten tog ett grepp om oss och vi tog vägen ut Mot horisontens krökning som vi gjort en gång förut Medan sången börjar om Sången utan slut Sången börjar om Ni har hört den förut Sången börjar om Sången utan slut Sången börjar om Ni har hört den förut Sången börjar om Jag stod och tummade på ett väderstreck och jag kände hur det drog Det fyllde mig med skräck, det drog mig mot obefintligt håll Det slog mig att jag ändå kände riktning och en viss befintlighet För vi var en del av allmängodset, det var ingen hemlighet Vi hade bara vandrat vilse bland all marknadsförd skit Jag tog min vän i hand och sa: "Dom gör det här med flit"