En Atombomb Föll Över Sandhamn
En atombomb föll över Sandhamn Hela världen stod still och höll andan Själv satt jag ute på verandan och undra Om det fanns något samband Mellan knall och fall, mellan krom och kristall Och om systemet kan stå pall Eller om systemet faller Ett syndrom föddes i skymundan City-människorna stod stilla i begrundan Tvingade att falla i beundran Inför alla som undan för undan Bara föll på knä, och skrek både bu och bä Åt alla systemets slimmade mähän När systemet faller Som en såpbubbla i ett spotlightljus Som kvicksilvertårar i ett galet naket kritvitt brus Som att toksnubbla i sus och dus Som galna spelgenier som gråter ut I ett oundvikligt vackert slut I himmelrikets förgård lär det aldrig ropas: "Välkommen hit Rönnblom!" När jag i stället nere i dom mörka regionerna hållit hov i lönndom Nu undrar ni säkert vad i hela friden det här handlar om Är det ett helt hav av skrönor? Är det livlinor och tusenskönor? Är det systemets alla tuppar och hönor som nackas När systemet faller Jag drar mig sakta tillbaks med min kära Hela världen ligger långt långt bort men är ändå nära Bakom varje hög barriär finns det mycket kvar att lära Om liv och död, om överflöd och nöd Och om ett system som blöder Om ett system som faller, faller Som en såpbubbla i ett spotlightljus Som kvicksilvertårar i ett galet naket kritvitt brus Som att toksnubbla i sus och dus Som galna spelgenier som gråter ut I ett oundvikligt vackert slut