Noteringar
Ute i halvmörkret möter jag dom Mystiska pundhuvuden, min barndoms hjältar Seriösa enstöringar, rädda för att knyta ofördelaktiga kontakter Isolerade, blockerade, polerande sina skinn medan dyrkarna stiftar lagar Intrigmakare, progressiva tyranner och pratsjuka rebeller med röda nävar (det dom säger är jävligt intressant men inte speciellt ideellt) Ute i halvmörkret möter jag dom Hela den intellektuella eliten obekvämt insyltad i en centralkontrollerad trygghet Profeter från världens alla hörn Deras engagemang skrämmer mig, och Jesus kryper till och med upp ur en ficka och skriker: "Sluta! Sluta! Sluta!" Ute i halvmörkret upptäcker jag dom Dom som är först med det senaste och dom som sliter sönder det som ännu inte kommit Dom som siktar högt och dom som ligger lågt dom som tillbringar sina dagar i skydd av rika vänners komplimanger och ofantliga tillgångar på emotionella ställningstaganden Dom vars tankar är på drift och som med utslitna visioner och skamfilade glorior slåss för sina rättigheter Allt från det vulgära till det verklighetsnära Dom kan inte krediteras för någon särskilt avspänd uppvisning men dom inspirerar mig enormt Ute i halvmörkret möter jag dom Och här kommer Boogie Belladonna som en virvelvind och ger mig en sån där varm kyss på kinden så att alla mina fördomar faller sönder som träffade av tusen bomber Och hon säger: "Möt mig i närheten av vad jag jag tycker och tänker - vi kan kanske dela något av det som finns mellan oss" Vi är tillsammans en kort stund och för ett ändlöst ögonblick Ute i halvmörkret möter jag dom Och här kommer den nyss krönta skördefestdrottningen med ett myggbett på halsen och ett på låret, sand i håret, en massa färsk solbränna, och en korg fylld av plommon och persikor och gamla slitna veckotidningar med tips för alla möjliga människor Och hon säger: "Möt mig på stallbacken när klockan blir tolv - jag vill så gärna dansa och sjunga, och du kan få ta del av förra veckans strunt från Året Runt" Ute i halvmörkret möter jag dom Och här kommer Baby Rock'n' Roll i sina blekta Levis och med en levnadsbeskrivning som är lika tom som min Hon delar självsäkert ut sina känslor och dom hamnar framför mig som given i ett parti poker Med darrande händer smyger jag fram en vacker triss i förväntan och tillförsikt Och hon säger: "Jag hör att du är här med en bunt nya sånger. Så följ mig uppåt gatan, jag har en liten våning med katter, några råttor, väggar med klotter och rinnande vatten" Och hon fortsätter: "Jag tror att jag kan få dig att brista ut i kaskader av vansinnigt skratt genom att öppna min mun och släppa ut mina vilda teorier om det klasslösa samhället" Ett spontant utbrott kan inte ens göra rättvisa åt vad jag känner Ute i halvmörkret möter jag dom Och den visionslösa promenadorkestern ute på terrassen spelar upp ett meningslöst stycke, och den församlade expertisen öppnar sina hjärtan, jämförande sina torftiga anteckningar, hysteriskt nerkrafsade på pappersservietter Och en av dom säger: "Det är sant. Vi har inte an aning om vad som verkligen händer i svinstian mellan tre och fem på morgonen" Inga onödiga protester Det är lönlöst att klaga på på den långsamma gryningen En pigg husfluga surrar till och ingen vet varför utom han som alltid har tusen färdiga svar, men vad bryr vi oss om det Någonstans brusar en toalett och från ett annat håll hörs en slutreplik från en ensam nattvandrare En ljusning vid horisonten och den siste skeptikern smyger ur ur Lustiga Huset, och så står han där i rännstenen och undrar vad det var som var så förbannat lustigt Hans hånleende gror igen och dagen begraver ljudet av hans sista suck Och långt därinne fortsätter musiken...