Den Gamla Dammen
När aftonstjärnan tänds och kastar blänk på blänk på dig och mig i den sista dansen runt den gamla dammen När historien har vänts och blottat tragedin och komedin och den stora skammen runt den gamla dammen Då står vi här igen efter en lång lång väntan efter den nya tiden Men vad finns det inuti den, mer än tomhet, mer än krigen När aftonstjärnan tänds och kastar blänk på blänk på dig och mig i den sista dansen runt den gamla dammen När rapporterna har sänts och skilt på sant och falskt om vargarna och offerlammen runt den gamla dammen Då står vi här igen i ett enkelt ficklampsljus I det landskapstomma bruset från en sista 'happy hour' av den gamla tiden, den glömda friden När aftonstjärnan tänds och kastar blänk på blänk på dig och mig i den sista dansen runt den gamla dammen Vi dansar tätt tillsammans, följer blinda spår av samtiden som blundar och som skäms över den gamla dammen Det känns så kallt, och allt som tillåts störa lugnet är minnena i dunklet När du tar din vän i handen och tillsammans står ni stolta Kanske inte starka, men stolta, mycket stolta I den vackraste av drömmar av smärta står det skrivet att kärlek är svårare att ge upp än själva livet Så när aftonstjärnan tänds och kastar blänk på blänk på dig och mig i den sista dammen runt den gamla dansen Då dansar vi tillsammans, följer blinda spår av samtiden runt den gamla dammen, rakt in i dimman...