Bara Vara Nära Dig
Hon kom från ingenstans och plöjde fåror i min jord Fåror lika djupa som skåror i ett bord Hon stannade en vinter och försvann när det blev vår Historien kunde inte bli banalare än så Men det enkla är det fina som när vatten blir till vin Och vinet blir en avgrund i den vilda fantasin Hon vände mina löv och la den våta sidan upp Och valde ut dom brunaste till en vacker liten grupp Hon sa: "Jag ändrar mig, jag vill ju bara vara nära dig" Hon sa: "Jag ändrar mig, jag vill ju bara vara nära dig" Hon stod beredd att rädda nått, men hon visste inte vad Det var nånting omkring henne som gjorde henne glad Men samtidigt nått typiskt svenskt, ett vemod utan gräns Hon la sig ner bland löven leende och sa: "Det känns Så svårt att ändra sig, jag vill ju bara vara nära dig Så svårt att ändra sig, jag vill ju bara vara nära dig" Ja, hon kom från ingenstans och plöjde fåror i min jord Fåror lika djupa som skåror i ett bord Hon stannade och såg sig om och vände och försvann Historien blev finare men knappast mera sann Hon sa: "Jag ångrar mig, jag vill ju bara vara nära dig" Hon sa: "Jag ångrar mig, jag vill ju bara vara nära dig"