Vårregn
Du har borstat fasaderna rena och putsat all marmor och sten Du har visat mig alla palatsen och berättat fast timmen är sen Om hur byggnader strävar mot himlen likt lågor i människans själ Jag känner dig så väl... Du har organiserat planer och vävt dem tillsammans med mig. Du vet att jag känner styrkan inom mig tillsammans med dig Men för att byggnader ska bli stolta måste grunden vara stark Och stå på säker mark Oh, ett vårregn... Ett stilla, stilla vårregn. Tårar svävar runt min blick nerför Rue Saint-Dominique Oh, ett vårregn... Ett stilla, stilla vårregn Det droppar i min panna, det väter ner min själ Du känner mig så väl... Jag har stått här och fantiserat med en blomma i varje hand Och med en stor bukett av fina ord har jag försökt visa vad jag kan Vad mera kan jag göra för att nå din djupa själ Och lära känna dig så väl... Jag har alltid jagats av akrobater, dom har tvingat mig hit och dit Dom har fått mig att söka tröst och ro i en slags konstig självtillit Men när jag skådat in i deras ögon Då har jag sett Picassos själ och något jag känner alltför väl... Oh, ett vårregn... Ett stilla, stilla vårregn. Tårar svävar runt min blick nerför Rue Saint-Dominique Oh, ett vårregn... Ett stilla, stilla vårregn Det droppar i min panna, det väter ner min själ Du känner mig så väl... Vi har smugit omkring bland husen Och gömt oss för blickar och slag Vi har träffats på vackra platser, där isen är ny och svag Vi har klivit ut och känt oss för om den bär en människas själ Vi känner oss så väl... Vi har väntat på dyrbar timme, varje timme har blivit till dag Dagarna blir en långdans, som ringlar sig bort ett tag Men hur skall dessa långa månader få forma denna själ Som tror han känner sig så väl... Oh, ett vårregn... Ett stilla, stilla vårregn. Tårar svävar runt min blick nerför Rue Saint-Dominique Oh, ett vårregn... Ett stilla, stilla vårregn Det droppar i min panna, det väter ner min själ Du känner mig så väl...