Sagan Om Sven
Han följde en bäck och bäcken vidgade sig Den var vild upprorisk först men den lugnade sig Vattnet blev brunt och alla virvlar försvann Det kallades flod men det var knappt att det rann Och han fick ett jobb att skyffla lera Då börja han fundera: "Vad händer sen?" Medans kvinnan vid hans sida sucka: "Mamma, jag får lida för att jag föll för lille Sven" Dom sa att han jobba för en rättfärdig sak Och han skyffla och skyffla och blev alldeles slak Den vackraste stunden var den fulaste lik Men av likgiltig leda kan man inte bli rik Så han gav sig in i härligheten och fick kontakt med verkligheten Vad hände sen? Jo, kvinnan vid hans sida bytte sida för ett ögonblick Men kom strax tillbaks igen Det bildades grupper som gick runt och slog dank Och klistrade märken på väggar och plank Meningslös ondska och vild tyranni Satte stopp för den svage som ville bli fri Och han fick en spark i veka livet Men drog sig undan såsom föreskrivet var, och upproret dog Men kvinnan vid hans sida sa: "Sven, vi måste sprida vår idé Och låt oss göra det med ord" Oro i lägret, hela snacket gick snett: "Ska vi fortsätta strida eller gå till reträtt?" Någon tog livet av sig, nån gick till sjöss Sven fick ett jobb och gick från minus till plus Och när alla människor har slutat prata Och revolutionen lagts på data, då går han hem Och kvinnan vid hans sida får tills vidare stå frågande: "Vad ska det bli av lille Sven?"