Den Relativa Sanningen
Ingen ser dig, ingen hör dig, du är alltför väl maskerad Ingen vet vad du har för dig, ingen här är informerad Men för att sen förstå hur dold du är Så fordras det att tusen ögon riktas mot dig, och jag har bara två Och dom jag har skall se så obeskrivligt mycket här i juninatten Men en och annan blick skall du nog få För du sätter dig tillrätta, någonstans där jag kan se dig Om en stund ska du berätta, jag behöver inte be dig Men för att återgå till den du är och vad du gör när jag ser på Så skär du genom mörkret som en kniv Olika sätt att se på saken och att söka upp den relativa sanningen Har tagit ett helt liv