Det Hysteriska Draget
Jag sa: "Förlåt att jag tränger mig på. Jag vill stanna en stund, sedan lovar jag att gå." Men vem vet hur länge jag blir kvar. När månen lyser är jag osårbar, och mitt i drömmen som gör att meningslös skam blir till aska och damm, kan jag sticka hål på en stor ballong. Och blottlägga en ny jargong, och mitt i drömmen. Där står en luggsliten kung och kramar sin pung. Och tänk att marken gungar under mig. Och det ska fan till att gunga med. Men lika fullt så gör jag det. (Gud hjälp mig). Jag sa: "Hej det börjar bli kallt. Jag vill se mig omkring." Jag ser dig överallt. Men när alla hjältarna har sållats bort. Då är dom som är kvar av din egen sort. Nere vid strömmen, står ni och skriker i kapp fastän tiden är knapp. Säger en: "Har ni sett vad jag är fin och ren." Säger en annan: "Jag har inte fått några men" - nere vid strömmen. Säger jag: "Men akta, trillar man i så är livet förbi." Och när sista sucken tonat ut, då känner vi oss för igen. Och rädslan är försvunnen, vi börjar om. Jag har famnen full av nya grepp. Kom tillbaks! Van Dyke Parks! Tävla och vinn! Leta och finn! Finn dig själv och bli lycklig. Tävla och vinn! Leta och finn! Vinn en parfymerad kyckling. Och pussar och kramar från folket i svängen. (Med viss framgång i sängen). Det hysteriska draget! Det hysteriska draget! Av det grymmaste slaget! Med ett drag av hysteri har vi stympat våra liv. Vilket brak! Men baby du står så rak när honungsberget rämnar. Vilka kast! Jag byter i all hast och jag tror jag måste lämna dig. Men Van Dyke Parks kommer nog tillbaks med bibehållen ära när morgonen är nära.