Det Ska Inte Bli Något Mera Trams I Din Trädgård
Jag kan ännu se framför mig min födelse Hur jag plötsligt stod där med världen i min hand Det var en vacker början, det bådade gott Precis som alla spågummor spått Och jag kröp ihop och väntade på ett skott Och jag var femton år, jag var en sjuklig blodvarm gåta Ett litet missförstånd som slutade med ett skri När jag var tjugo år kunde ingen längre gråta Så jag skrev en melodi, en liten luddig melodi En sån som folket kunde lära sig, kunde dansa till Och jag sa till Gud: "Hej, lita på mig... Det ska inte bli något mera trams i din trädgård" Jag kan ännu känna dofter från min ungdomstid Unken kvällsbris och doften från ett skadskjutet lamm Jag var en hungrig spindel, jag tog min chans Och gjorde succé med min tåspetsdans Tills jag föll ihop och förlora vett och sans Och jag var trettio år och jag var samma gamla gåta När jag blev fyrtiofem bar jag hem en tragedi När jag var femtio år kunde ingen längre gråta Så jag skrev en melodi, en liten luddig melodi En sån som folket kunde lära sig, kunde dansa till Och jag sa till Gud: "Hej, lita på mig... Det ska inte bli något mera trams i din trädgård" Jag kan ännu höra toner från en speldosa Tre ackord och jag ser en trumpen teddybjörn Som blev våldsamt kramad kväll efter kväll Tills jag fann att det var en plastmodell Och jag kröp ihop och väntade på en smäll Och jag var sextio år och jag var samma gamla gåta I ett flummigt månsken försvann all poesi Nu är jag sjuttio år och nu måste jag få gråta Och trots all hysteri har jag gjort en melodi En sån som folk kan lära sig, som dom lätt kan dansa till Och jag säger dig Gud: "Hej, lita på mig... Det ska inte bli något mera trams i din trädgård"